Brandkårsutryckningar!

Postat den 09/01/2013 av Anne-Marie Körling

Jag undrar hur många brandkårsutryckningar som behöver äga rum vid skolan? Jag undrar också om de ökat i antal och i så fall varför? Jag önskar en åtgärdsplan för hur vi kan stilla brandkårsutryckningarna och verka för att de minskar i antal och att pedagogiken kring alla frågor åskådliggörs. Också när det brinner i knutarna! Hur kan vi tänka? Är detta bekant för er?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Elevernas frågor
  2. ”Som pedagogiska tomtebloss var vi”
  3. Dokumentation: Skratta ihop – en klassrumsaktivitet
Det här inlägget postades i Verkligheten. Bokmärk permalänken.

3 svar på Brandkårsutryckningar!

  1. Tina Tegnér (@tinategner) skriver:
    09/01/2013 kl. 8:58 e m

    Vi har tråkiga erfarenheter av brand på ”min” F-9 skola i Stenungsund, då halva skolan brann ner för några år sedan. Vi har sedan en längre tid ett bra samarbete med Räddningstjänsten som besöker oss vid olika tillfällen under elevernas skolgång. De har nu också tagit fram ett nytt förebyggande material ”Upp i rök” som våra elever i årskurs åtta arbetar med och då Räddningstjänsten också besöker oss. De finns också på FB http://www.facebook.com/raddningstenungsund?fref=ts

    Nu syftade du kanske på andra typer av utryckningar, men jag associerade bokstavligt till brand. Säkert på grund av det jag varit med om. Annars handlar det om att vi måste arbeta förebyggande och långsiktigt inom många områden tänker jag. Viktigt att vi samarbetar inom skolan och med andra resurser som finns runt omkring oss.

  2. Anne-Marie Körling skriver:
    09/01/2013 kl. 9:07 e m

    Hej – jag tänkte inte på bränder. Jag tänkte mer på sådant vi tycker vi måste göra. Detta med bränder är ofantligt viktigt. Vi måste veta hur vi agerar. Jag var som barn med om att det började brinna på en skola. Vi hade inga planer för det, idag har vi brandövningar. Då vet vi hur vi ska göra. Det kaos som utbröt var obehagligare än själva branden minns jag.

  3. Tina Tegnér (@tinategner) skriver:
    09/01/2013 kl. 9:36 e m

    Tror jag förstår hur du menar. Ibland leder dessa utryckningar till att en del av de planerade insatserna får stå åt sidan och då faller det långsiktiga arbetet.
    I klassrummet gäller det att försöka ha fokus på en sak i taget, lära oss att sortera så att vi inte springer runt och ”släcker bränder”. Här tror jag att vi pedagoger kan ta stöd av varandra genom ett coachande förhållningssätt.

Kommentarer är stängda.