Jag ville renovera. Jag stod där med min hammare, min putsduk och mina byggplanekartor. Jag missade första spiken. Den ville inte bli inslagen, tvärtom, den ville ut. Jag putsade fram utsikten mot det jag ville se, tvärtom skulle jag ha tänkt, jag skulle ha dragit för den gardinen och putsat fram något okänt mot en helt annan riktning. Jag satte reglar till källaringången, men förstod inte att jag också satte lås och bom för skafferiet med alla mörka konservers nytta och surkål. Jag var redskapet som absolut skulle läggas tillbaka i verktygslådan.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
