Vi undrar över sommarlovet och lärartiden. Under mina sommarledigheter skriver jag på min pedagogiska tankar – här på bloggen, och kwittrar ut lite artiklar på Twitter, får en länk ut till andra pedagoger som undrar över allvarliga frågor, exempelvis så twittrar Sir Ken Robinson om hur Kina börjar undervisa sina femåringar i engelska redan nästa år. Det är roligt med språk och de kinesiska barnen kommer säkert lära sig en hel del. Det är behövligt med språk.
Våra femåringar skulle säkerligen kunna leka sig in i det engelska språket redan nu. Och alldeles nyss facebookade jag med en av mina närmaste kollegor, i twitterflödets dagliga kontakt, och vi pratade om det mesta om det pedagogiska. Som om vi satt i ett lärarrum. Det är så socialt mitt utvidgade kollegium. Det inkluderar massor av andra yrken också, och en och annan pensionär som lämnat arbetslivet och ordar och berättar om sina historier att minnas och lära av.
Jag är lite rörd, but not shaken, av näringen jag får här hemma. Jag är social. Och jag är nyfiken. Jag vill dialogen. Och här sitter jag och det är som om sparvar flyger stekta in i munnen. De som någon sa att man inte kunde vänta på. Jag väntar ju inte ens. De kommer bara till mig. Och det utvecklar mig. Jag ticketackar. Social till tusan.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Precis så! I flödet, alla sinnen öppna. Fjärran är de stängda dörrarnas dagar. Framtiden tillhör det öppna.
Njut av sommaren också. Den analoga. 🙂