Ordet mellan Vygotskij och Körling

Lev Vygotskij: Försöket att med ord begripa situationen.

Anne-Marie Körling: Vi säger att barn är på väg att lära sig språket. Jag säger att barnet är i det språk barnet är. Det språket använder sig barnet av och förklarar med de små eller stora medel, redskap och ordförråd som står till buds. Men barnet är sitt språk. Detta språk är barnets. Och med det barnet är rustad här och nu använder sig barnet av. Det gör att jag betraktar språkets här och nu som det barnet har för att uttrycka sig med. Det som gör språket så levande är närvaron av den viktige andre. Den som förstår och tolkar och översätter barnets ordförråd och kontext. Att tala om fattigt språk eller rikt språk under det att vi pratar med barnet är bedömarord och avståndsinteraktion. Hur kan vi närvara bättre under just här och nu – istället för att distansera oss ifrån relationen och kontexten. Hur vi förstår tillsammans där vi är här och nu är den kommunikation vi delar. Jag är därmed lika ansvarig för min bedömarattityd i detta här och nu eller min vilja att börja förstå det vi talar om. Barnet försöker inte beskriva en situation eller fatta något med sitt språk. Barnet ackompanjerar sina handlingar med sitt språk. Det språket är här och nu. Och är världen runtomkring ordgivarinställda, alltså kommunikatörer med avsändar- och mottagaransvar så kommer ordet och orden flytta in i barnets begreppsvärld och omsättarmöjlighet. Om vi pekar mot solen för att sätta ord på det vi ser där uppe och känner av här nere, hur vet vi att det ordet sedan är gemensamt för det kisande barnet som ser himlen och allt oförklarliga där uppe. Och om den vuxne som har sitt språk  pekar  in i solen så kommer språket att tonas ned. Vi ser inte det vi ska förstå. Den som pekar mot solen riskerar att få sina språkliga vingar nedsmälta. Hur kan vi peka in i det stora ordförrådet och inte förstå det universum som barnet vill erbjuda oss gemenskap med ordet: Titta! Det är i relationen som språket vandrar fram och åter. Det är inte ett försök. Det är!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.