Mina frågeställningar – och givarens svar

Jag får en fråga av Anne-Marie Körling, den lyder så här:

Jag gjorde lite nytt i mitt klassrum då jag började. Jag tyckte inte om de läraläsaböcker eleverna skulle ha. Så jag tog bort dem. Det blev en hel del diskussioner kring mitt agerande. Jag hade dessutom ingen aning om att det var så viktigt att alla gjorde lika. Jag gjorde det jag tyckte var bäst för barnen, sedan hade jag ju en helt ny läroplan att relatera till. Vad tycker du om läroplanens demokratitankar och kursplanernas innehåll? Hur arbetar du med dem?

Malin svarar Anne-Marie Körling så här:

Läroplanens demokratitankar måste sättas i praktik. Och hur dessa tankar ska sättas i praktik måste lärare ständigt diskutera, pröva, ompröva och utveckla. Det vill jag göra med mina kollegor – och med eleverna. Inte ensam. Jag vill tolka läroplanen och kursplanerna – tillsammans.

Ordet demokrati vill jag gestalta genom att planera tillsammans med eleverna. Ordet demokrati ska få liv i klassrummet genom dialog och möjligheten till möten. Ordet demokrati får mig att vilja sudda ut alla tankar om rätt och fel. Jag – som lärare – måste våga, vilja och kunna gestalta det vårt samhälle är uppbyggt på – demokrati.

Läroplanen och kursplanen i svenska är mina styrdokument. Jag ska följa dem. Och det gör jag. Men de är så mycket mer. De är inspirationskällor för mig. Jag finner stöd för min undervisning i dem. Jag rör mig i dem. Mitt i. Och jag har dem nära – alltid.