Gränssätta oss – rent bildligt men ändå!

Postat den 15/11/2009 av Anne-Marie Körling
Idag är jag arg! Det är bra! Då kan ingen någonsin knuffa till mig!

Idag är jag arg! Det är bra! Då kan ingen någonsin knuffa till mig!

Idag vaknade jag arg! Det är bra. Att vara arg är bara nyttigt. Det behöver inte gå ut över någon annan. Det betyder bara att gränserna markeras kring ett jag.

Jag tänker på lilla, lilla treåringen. Lilla, lilla sa – Han knuffade mig! MIG! och tittade upp mot vuxenvärlden. Vuxenvärlden tittade ned på den lilla treåringen. Så tydlig var hennes gräns.Och alla vi vuxna famlade runt för att finna våra. Ska det till en treåring för att få oss att göra detta?  Gränssätta oss!

Anne-Marie

Det är bra. Att vara arg betyder att konturerna återtas, får stringens och att jag värnar om mig. Det betyder också att jag värnar om dig.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ackompanjemangsamtal
  2. Barnet inbjöd till lek …
  3. Små tanter behöver hjälp
Det här inlägget postades i Autodidakten, Barns rättigheter, Värdegrunden. Bokmärk permalänken.

8 svar på Gränssätta oss – rent bildligt men ändå!

  1. Gunel Öberg skriver:
    15/11/2009 kl. 7:40 f m

    Skönt! Nu väljer också jag den linjen. Sträcker ut och tar endast emot det som mig behagar. Så det så! Vilken ynnest att varje dag få omge sig med dessa små men ack så kloka individer. En varm liten hand på min trötta axel och de oförstörda orden som rinner in i mina öron, lägger sig tillrätta i mitt bröst.
    Mormor! När man lovat att älska varann i regn och rusk-kan man bara gå iväg då?

    Varma hälsningar Gunnel

  2. Anne-Marie skriver:
    15/11/2009 kl. 7:48 f m

    Hej Gunnel. Så skönt att du skrev något här. Det jag tänker idag i bloggen ligger mig mycket varmt om hjärtat. A-M

  3. Gunel Öberg skriver:
    15/11/2009 kl. 7:56 f m

    Lyssnar just nu till: ”Mellan köksfönstret och evigheten” av Karin Thunberg. Om kärlek, vänskap och arbete. Hon smörjer mig med sin ord. Rekomenderas varmt.
    Gunnel

  4. Gunel Öberg skriver:
    15/11/2009 kl. 8:00 f m

    En sak till. Lite kuriosa. Hon, Karin, säger något om att hämnden är underskattad!?
    Med hjälp av den kan man komma hur långt som helst.
    Gunnel

  5. Anne-Marie skriver:
    15/11/2009 kl. 8:01 f m

    Karin Thunberg skriver fantastiska krönikor… Jag tycker hon är mycket klok. Allt gott Gunnel. Tack för att du tänker här hos mig, Anne-Marie

  6. Anne-Marie skriver:
    15/11/2009 kl. 1:05 e m

    Jahaja… vi är olika vi människor. Jag tror inte på hämnden… berätta? A-M

  7. Gunel Öberg skriver:
    15/11/2009 kl. 2:19 e m

    Du ser jag skrivit ett frågetecken. Undrar också men tror hon menar att ta vara på kraften i ilskan till något gott och konstruktivt. Om allt flyter på i livet….?
    Eftersom det är en talbok kan jag inte leta fram precis vad Karin sa utan hänvisar till en efterkonstruktiv känsla. Vad tror du om detta? Tror heller inte på hämnd.
    Gunnel

  8. Anne-Marie skriver:
    15/11/2009 kl. 2:24 e m

    Hämnden får i sin yttersta form bara tänkas, funderar jag. Men ilskan är en god garant för att skapa gräns för kränkningar. Dessa är inte välkomna säger gränsen. Må gott igen Gunnel. A-M

Kommentarer är stängda.