Mina egna krumelurer handlar om mina tankar kring det jag läser och grubblar över. Jag tittar mycket noga på saker och ting. Det tänker människor oftast inte på. Men jag ser minsta skiftningar och detaljer. Sen tänker jag på vad det är jag ser och så skissar jag upp det på papper. Här har jag iakttagit någon som ser något – låt säga en hund – och hur barnet blickar fram och tillbaka mot den som barnet är trygg och relaterande till. Så byggs ordet in.
Kunskapen i sig relaterar alltid till någonting. Frågan är om vi är tillräckligt observanta för att upptäcka den. Jag tränar mig varje dag. Jämt.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
