Barns rätt att ha tråkigt: Hit med lite farlig tråkighet!

Det är genasttillfredsställese och omedelbart för många barn. Frustrationen att vänta och längta är nästan borta. Vi lovar guld och gröna skogar genast. Det tråkiga är livsfarligt. Vi skyndar att sysselsätta, sätta på TV´n och erbjuda sysselsättning. Väntan som handlar om att tänka, fantisera och uppleva tillvarons motstånd räds vi för. Barn mår bra av att ha tråkigt. Barn mår av att inte bli någon annans sysselsättning. Barn mår bra av att inte sysselsättas. Barn mår bra av att se människor göra saker och ting som att steka pannkakor. Barn mår bra av att ingå i sammanhang. Behövas kring äggkläckeriet. Barn mår bra av att se föräldrar ha långa och fina samtal med varandra om saker och ting. Barn mår bra av att vuxna litar på det då det har tråkigt.

Det är som om vi alla signalerar att det är farligt. Den farliga tråkigheten. Jag skulle aldrig orka vara ett barn som aldrig tillskrevs förmågan att vara för mig själv eller få sitta på en stentrapp och kasta stenar mot en gräsmattekant och grubbla på varför molnen far åt ena hållet och inte åt det andra och varför vuxna gillar kaffe och barn inte gör det. Och mitt i alltsammans upptäcka att jag har börjat leka. Kasta sten och inte nudda gräsmattekanten… vips kom hela leken. Vips var leken där. Barn behöver den friheten. Den tråkiga!

Jag undrar om vi inte signalerar en slags livsfara för barn – det tråkiga är farligt. Det du tänker blir farligt. Den inre världen som du lämnas ensam med farlig, de egna tankarna får inte utrymmas eller tillåtas. Det andningshål som det tråkiga är är din livsförutsättning för att härbärgera dig själv i en värld som inte serverar sig själv.