
Vi talar för mycket om eleven. Vi talar för lite med eleven. Alla samtal om kan lätt bli sanningar. Våra föreställningar görs verkliga. Eleven är, eleven gör, eleven kan inte, eleven kan, och så berättar vi om och verkligare och verkligare blir våra berättelser. Kanske vi kan inkludera eleven i samtalet för att förstå bättre!
Mmmm. Bra inlägg. Och det gäller inte bara elever. Eller hur? Det är alltid bättre att prata med än om.
Men vi missar det ofta. När vi är besviken på någon. Förbannad. Vill rationalisera bort någon. Och ibland glömmer vi även positiva saker som beröm och tack…
Ja, hur lätt är det inte att glömma att säga vad som är bra, kanske den svåraste konsten./Anne-Marie