”Som flyktingar korsar spår”

Vi lämnar en stad. Packar våra väskor. Öppnar dörrar, stänger väskor, tar bussar, går igenom kontroller, sitter i flygplan, går över landsgränsen, tittar tullpolisen i ögonen, tar en buss, far inåt landet, går av i mörkret, stannar till. Vi reser ihop. Det är en styrka i det. De inre resorna korsar varandra som flyktingar korsar spår för att mötas.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.