När klockorna har dånat och ringt ut oss alla sitter jag kvar en stund i klassrummet. Och jag samlar ihop ett och annat. I huvudet summerar jag lektion och innehåll. Mest tänker jag att jag inte hann lyssna till den eller den. Oftast tänker jag att jag hann lyssna till den och till den. Jag läser inte av bristen men noterar att jag behöver möta den och den ordentligt imorgon.
Och de där som stannar kvar. De där som kommer tillbaka in i klassrummet. Och den diskussion som blir. Det lärandet! Det. Otvunget, ledigt och alla ur sina positioner. Som om yrket lade ned sin yrkesroll och eleven klev ur sin elevposition. Det lärandet!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
