Jag skriver. Och sommaren bläddrar sig igenom dagarna. Grönskan mörknar. Bären växer till sig där fläderblommorna nyss lyste vita och luktade saft. Jag plockade klasar för att spara sommaren. Jag ser sniglarnas tysta spår över asfalten. Jag anar rådjuren bakom höghusen. Jag läser om självplock i de få jordgubbsland där jordgubbar finns att plocka. Jag väver ord till min sommarberättelse. Jag inser att dofterna möter mig vid köksbordet, att fåglarnas kvitter är den musik jag lyssnar till och jag sätter punkter för att famna sommarljuset. Denna sommar blir en sommar som kommer passera mitt fönster. Jag sträcker mina händer mot sommarhimlen. Det är ljust. Det är ljust.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
