Jag deltog i en brandövning vid skolan. Brandlarmet gick. Eleverna ställde sig upp. Ingen panik, bara ett omedelbart agerande att lämna skolan. Inom tre minuter var skolan tömd. Elever i strumplästen. Utan jackor. Uppsamlade under lärares ledning. Rektorer, kurator, lärare i synliga västar. Så lugnt, så ordentligt, så livsavgörande ifall att.
En skola sattes i brand då jag var liten och elev. Vi satt i aulan då en lärare skrek att det brinner. Det bildades rök. Lärare skrek. Barn skrek. Någon kissade på sig. Paniken ett faktum. Jag var rädd. Sprang ut. Sprang hem. Ingen uppsamling. Ingen beredskap.
Då övningen var över kunde eleverna gå in. Jag också. Min minnesbild av verklig eldsvåda flammade upp och kunde lägga sig till ro. Det syntes så professionellt, så korrekt och så värdefullt att verkligen pröva evakuering och lära sig genom att pröva.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
