Ingen är utan sin berättelse. Då jag frågade kvinnan om hennes läsvanor svarade hon att hon hade fått diagnosen dyslexi – själv kunde hon förklara sin läsning – men ingen hade lyssnat till henne. Är det så att skolan ser eleverna som tomma blad som ska fyllas eller har eleverna en berättelse som kan tillföra oss lärare någonting att fylla vår pedagogik med?
Anne-Marie