Jag läser en essä om matematiken, signerad professor Anders Björner i Dagens Nyheter idag:
Det finns inte många siffror i denna essä. Det finns däremot lite årtal. Så kanske det är med matematik. Vi har gjort den för frånvänd då vi skriver den i siffror. Men matematiken kan också formulera sig i skriftlighet och muntlighet. Nåväl, Anders Björner ger nu den frånvända matematiken ett flämtande ljus. Jag får syn om den tysta matematiken, den som syns i min vardag, i min mobil, i googlesökningarna och alla de andra nödvändiga praktiska saker vi idag använder oss av. Att matematiken inte bara har ett finger med i spelet utan snarare hela handen har varit mig okänt.
Det är också spännande att läsa hur man i en slags sakkunnighetskommittée trodde sig kunna förutspå framtida vetenskapliga och tekniska trenderna. Och med den förlorade sitt namn som sakkunniga, då denna komittee på alla punkter missade:
- kärnkraften
- antibiotikan
- rakettekniken
- rymdfärderna
- datorerna
- transistorn
- mikroelektronik
- med mera…
Det är ju märkligt och intressant. Det betyder också att vi alla kan gissa något om framtiden. Men inte med ett finger uppe i luften utan hela handen. Så vad kan vi vänta oss för framtid inom alldeles kort, inom nästan nästa år… och när ungarna i femman går ut i förvärvslivet.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
