Jag gillar inte orden positivt skvaller – men jag använde orden en gång. Det handlade om en stökig elev jag lärde känna. Jag ärvde eleven med orden – stökig, bråkig, ingen ordning på, kan inte – och det tycker jag är farliga ord att ärva. Jag ville ha andra ord. Helst ville jag bli och tillåtas vara fri från några ord alls. Jag ville möta själv. Se mina elever som de är och hur de är tillsammans med mig.
Jag mötte en elev. Denna elev visade kunna mycket. Men det som förfelades eleven var att ingen riktigt ville höra elevens kunskaper. Nu är det så att om eleverna får gå i dialog om de kunskaper eleven äger och har, tänker och vill utveckla och får säga det till sina lärare och kamrater och blir respekterad då är det möjligt att upptäcka andra saker än det förväntade och omtalade buset och stöket.
Eleven ville upptäcka. Resa. Och det gjorde eleven. Varje helg reste den här eleven med kommunala medel ut i Stockholmsområden. Pendeltågens ändstationer var helgsysselsättningar. Eleven hade kommit så långt att eleven satt sina fötter i Nynäshamn. Och då upptäckte eleven:
– GOTLAND!
Jag tycker så mycket om att skvallra om det vackra i och genom elevernas samtal och deras tankar. Alla etiketter som sätts på unga människor måste få rivas av också. Det kan vi vuxna runt barn göra. Riva av de etiketter vi sätter på dem.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
