Det är kanske lättare att betygsätta undervisningen och betygsätta elevernas resultat i relation till undervisningen. Vi ska inte betygsätta personer utan det som ligger åtkomligt och kan bedömas. Och ska vi bedöma så ska vi också veta mot vad. Det är inte magkänsla vi ska gå på. Det är något faktiskt. Och i förhållande till ett innehåll. Jag förutsätter att lärare har en medveten syn på barn, unga och hur de lär och förstår styrdokument och läroplanens intentioner om demokrati, människo- och kunskapssyn. Är jag hård om jag skriver så?
Anne-Marie
Är du hård om jag skriver så?
-Nej, inte alls.
—
Tycker att man om man ska betygsaetta laerare saa kan man ju goera det genom att maeta elevernas paa olika vis, ex. sjaelvfoertroende, initiativfoermaaga, ansvarstagande, stressnivaaer, utveckling, foermaagor och kunskaper, etc., men att laegga detta i haenderna paa subjektiva eleverna aer nog inte helt raett. Samma sak med betygen paa kunskaperna. Det borde ligga utanfoer laerarens ansvar i centrala prov. Det goer att korruption kan undvikas.
Jag tänker mest på hur vi använder orden då vi talar om bedömningar. Vi säger att vi ska bedöma eleven, läraren. Men det ska vi inte. Vi ska bedöma undervisning och elevens möjlighet att lära sig av den. A-M
Nej, alla blir vi bedömda på ett eller annat sätt. Och ska det var bedömning är det som med källkritiken den ska utgå från källan och dess innehåll.
Då spelar det ingen roll om det är lärare eller elever som bedöms. Och det kanske skrämmande för lärare är att enligt nya skollagen ska skolan göra en form av självvärdering.
Denna självvärdering, om den bygger på läroplanen, är ett betyg på hur lärarna uppfyller målen i det pedagogiska arbetet. Är denna kopplad till utmärkelsemodellernas 1000 poängskala blir är det en rating på HUR bra skolan är på att genomföra sitt uppdrag. Plura