Tomas Tranströmer.

Postat den 27/03/2015 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2011

och handen griper en solvarm sten

Foten sparkar tanklöst en svamp.

Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.

Resenären står under trädet.

Jag har läst dikterna sedan 1994. Dagligen. Jag har läst dikterna. Idag läser jag dikterna. Det är en punkt. Det finns en gräns.

Tomas Tranströmer. Fyra strofer ur olika dikter. Jag satte ihop dem i saknad. I bokhyllan ropar dikterna. Levande vill de bli. Dikterna lever. De ser oss.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tomas Tranströmer och livräddningen
  2. Några strofer av Tomas Tranströmer
  3. Om det framtida, nutida och dåtida
Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.