Månadsarkiv: december 2012

Man säger så. Att han slog mig med hästlängder. Min son och jag spelar Wordfeud. Jag klurar på fina ord. Han är strateg och lägger ord som ger multum med poäng. Vad hästlängder har med saken att göra begriper jag … Fortsätt läsa →

Jag vill säga tack. Tack för att du läst här. Tack för reflektioner. Tack för mail. Tack för ljusglimtar. Tack för uppmuntran. Tack för respekten ni visat mig. Tack för att ni bidragit. Tack dina ögons överblick. Jag önskar dig … Fortsätt läsa →

Det finns inget om. Det finns bara det som är. Så sa en person som vårdade en nära anhörig till mig: – Om jag bara gjorde si … eller så. Sådant krånglar bara till det som är i verkligheten. Det … Fortsätt läsa →

Den lilla tanten i fönstret letar jag alltid efter. Det finns många tanter i fönster. Speciellt när snön ligger tung och svårpromenerad och längtan ut stannar vid fönstret och utsikten över gatan. Jag brukar stanna upp och vinka. Ibland hoppar … Fortsätt läsa →

Som barn lekte vi björnen sover. I lekens centrum en björn. Björnen sov aldrig. Den vaktade klarvaket på möjligheten. Aldrig någonsin sover en björn. Barnets lek här och nu har rötter in i framtiden. Björnen sover aldrig. Klarvaken är den. … Fortsätt läsa →

Blå ord om det som inte är. Dunster säger ordboken. Rubrikerna, de verkliga, river sönder ett blått brev. Jag läser av rummet,  i försök att se himlen igen.  Den blå. Den blå. Inlägg som berör samma teman: Till min adopterade … Fortsätt läsa →