Jag har haft den här lilla lappen i min vackra, tjocka, en aning speciella, handvänliga portmonä. Den har jag läst då jag har fått ord av någon som inte bättre förvaltade sin makt och för att förstå hur ett ord kan göra gott, skapa oreda, få människor att le eller få dem att tappa fotfästet. Vi är ansvariga våra ord. De är handlingar. De är också presentationer. De är också kontaktyta. Orden. Vi. Du. Jag.
Och med rösten fylld av nyfikenhet och pillimarisk lekfullhet säger jag godmorgon till er, världen, tanten, busschauffören, Icakassörskan och till mig själv i spegeln.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
