Jag hörde mig själv säga – fast på engelska – att det är ordet vi lämnar ifrån oss som gör att vi möts. Då är ordet så stort. Om jag sitter där jag sitter och inte ger det första brobygget till kontakt så kommer kontakten aldrig att utvecklas. Om mitt ord och min text är av intresse knyter någon annan an. Det kan hända att vi är tysta och vill bli lämnade därhän, men framtiden är kommunikation. Den som inte är där på något litet sätt så byggs inte broarna upp. Vi blir öar. Så ordet är mitt brobygge och meningen mitt byggnadsverk. Men så mycket större blir allt om vi knyter an till varandras ord. Det är så vi möts. Och oftast tycker jag ord och språk är vackra mötesplatser. Vi kan ansvara för våra byggnadsverk och våra kommunikationsakter. Men tystnaden…