Rörlig krönika

Postat den 17/11/2009 av Anne-Marie Körling

Läs min krönika!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Krönika – lärande raska fötter
  2. Krönika om utvecklingssamtal
  3. Min krönika i Lärarnas Tidning
Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Rörlig krönika

  1. LenaT skriver:
    18/11/2009 kl. 12:52 f m

    Med stort nöje läste jag den -rörligt intellekt ja -och städa (-oj vad du plockar runt säger maken) när jag ska skriva/prestera något. Vägen fram till stillasittandet o koncentrationen är låååång… för mig -och har varit det sedan jag fick välja sätt…Som lärare satt jag aldrig still -men fattade inte att mina elever också behövde röra på sig
    Men dottern min påpekade ”men alla är olika -en del måste få sitta stilla för att fundera o läsa”. Och det har hon ju gjort en del i sitt liv – både här i Usa och hemma, det har ju blivit en del forskningsrapporter.

  3. Gunel Öberg skriver:
    18/11/2009 kl. 11:18 f m

    Tror helt på rörelse i klassrummet. Skönt är att själv sitta still och se när barnen söker sig fram till vad de för stunden behöver. Det kan vara att få hjälp av mig som pedagog och vuxen eller att hitta en kompis för en pratstund om något viktigt. Då visar eleven mig vägen till just hennes/hans lärande. Då kan jag ”rycka ut” för att leda vidare om så behövs. Det blir mera prat men också en mer avslappnad och vänlig atmosfär.

    Gunnel

Kommentarer är stängda.