Jag högläser just nu Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Det är något helt annat än att läsa Hjalmar Söderbergs Doktor Glas tyst för sig själv. Plötsligt hör jag hur Hjalmar Söderbergs ord är ruskigt moderna. Jag ryser inför Hjalmar Söderbergs ord och dess aktualitet:
”Ställning, anseende, framtid. Som om jag icke var dag vore beredd att packa dessa kollin ombord på det första skepp, som kommer lastat med en handling.
En verklig handling.”
Jag tycker att jag varit väldigt noga med källkritiken i detta inlägg. Jag älskar författarens ord. Bonniers var förlaget som vågade ge ut den här boken en gång i tiden. Jag tror Bonniers var mycket modig då. Den är liksom så framtida och samtidigt så mänskligt grubblande över den existens vi faktiskt har att reflektera över.
Bonniers gav ut denna bok 1905. Jag skulle gärna ha deltagit i diskussionerna innan boken gavs ut. Jag kan livligt tänka mig att tiden krävde en hel del av mod, suddigum och fritänkande för att våga sig i kast med utgivningen.
Jag har också tänkt detta inlägg som en arena för att åskådliggöra textrörligheten. Det rör på sig i texterna. De flyttar ut ur sina böcker och in i människan. Se rörelsen!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
