Det finns olika mörker. Det där mörkret som bara är mörkt och inte erbjuder ljus alls. Det där mörkret som behövs för att vi ska närma oss varandra, vänta ut något, se något komma, skydda oss i, vara tillsammans under, och sitta ihopkurade, kanske i en aula, och pirrigt vänta på något som kan ge år av traditioner plötsligt nyliv och så komma där med alla tusen och åter tusen ljus och skrida in genom alla tider och lysa upp där vi vill och förväntar oss det.
Idag är ordet ljus! Nej, jag menar mörker. Kanske är de varandras förutsättningar. Utan mörker inget ljus. Utan ljus inget mörker. Men det finns olika sorters inställningar till ljus och mörker.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
