I ett mejl idag förklarade en lärare att läraren faktiskt längtade efter att börja jobba igen i höst. Jag fick orden i förtroende för sån´t ska man inte snacka om. Jag lovade att bryta det förtroendet genast. Sagt och gjort.
Jag vill därmed inte säga något om lärarnas arbetstider. Jag skriver bara om längtan efter det kreativa arbetet som läraryrket faktiskt innebär av utmaningar och relationer. Längtan tillbaka till skolan är en värdekänsla! Kanske en kvalitetskänsla!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Anne-Marie, jag hörde ett föredrag där man talade om faktorer som är viktiga för inre motivation. Nyckelordet var kontroll och det man skulle ha kontroll över var task, time, technique and team. Det här var i en ledarskapsutbildning, så det handlade om medarbetare. Givetvis gäller det elever också.
Det är svårt att generalisera om läraryrket, för det ser så olika ut. Har man förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb? Utan dem tror jag inte att man kan trivas. Men det är alltid härligt att återse sina elever. 🙂
Det finns nog många som längtar till höstterminen! När jag kramade en kollega hejdå sista arbetsdagen på vårterminen sa hon:
– Åh, vad det ska bli roligt till hösten! Jag längtar!
– Jag med, sa jag.
Och sedan gick vi på semester. Den kan vi njuta dubbelt av eftersom vi har vårt samarbete och våra elever att se fram emot!
Så underbart. Ni ger varandra framtid. A-M