Fotografiet har nästan ingen textrörlighet till mitt innehåll. Här är orden skrivna i sten. Sms är skrivet i cyberrymden. Jag läste dock vad som stod på gravstenen. Då jag gjorde det fick jag inga sms. Så kan det vara. Men texten på gravstenen är sorglig. Väcker många tankar.
Man kan lägga in vad som helst av känslor då man läser en sms-text. Från en kontext till en annan kontext kommer orden. Jag får sms och jag tolkar dem från min plats på jorden och med mitt förstånd och kunskap. Jag lägger till min relation till det som sägs och är kontakten god blir sms:et gott.
Jag kan inte läsa sms. Min egen fantasi tar så stort utrymme i läsförståelsen. Därför gillar jag det sakliga, ungefär som ”fika klockan tre vid Medborgarplatsen – kommer du?” så ungefär.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
