Jag tror inte på färdiga svar. Jag tror inte på färdiga problem. Igår talade jag länge med någon från KTH. De har ingenting att börja med och börjar där. Jag frågade om det var kreativt. – OM! Jag frågade om det var utmanande. – OM! Jag frågade om det var svårt. – JA, men vi är en grupp och vi samarbetar. Jag såg hur det lyste i ögonen på den som berättade. Jag frågade om det handlade om framtiden. – Det finns saker vi inte vet och rum som ännu inte finns. Det finns mängder av frågor. Det finns nästan inget slut på svaren.
Jag har en drös med feta öppna frågor som jag under åren givit mina elever. De har sagt mig att frågorna kittlar därinne… får man försöka svara på dem? Japp! har jag svarat.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
