Det kan vara underbart roligt att läsa Alfons Åberg ur Pappans perspektiv. Det gjorde jag med mina åttor en gång i tiden. Vi läste alla Alfons Åbergböckerna och letade efter pappans perspektiv. Sedan såg vi också alla filmerna för att se hur böckerna gestaltades i film. Det blev faktiskt väldigt roligt. Det var fler som inte sett Alfons Åberg. Då vi hade haft några lektioner i perspektiv, uppfostran, så började killarna nynna Alfons Åbergsången. Vi började också berätta om vem Alfons Åberg skulle bli som tonåring. Det krävdes en hel del gränsdragning för att Alfons skulle förstå pappan berättade de. Jag var idel öra.
Vi kan också diskutera textrörligheten – dvs – hur texten blir film och vice versa.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
