Jag läser i DN om hur vi måste och bör bli mer kreativa i våra undervisningar. Ordet kreativitet kopplar vi väldigt ofta ihop med vår personlighet. Man är kreativ, tycks vi säga och sedan tänka att ”jag är inte kreativ”. Jag tänker att vi ska skapa utrymme för det kreativa, också i det som till synes inte tycks vara det.
Språk är synnerligen kreativt. Vi skapar ständigt med våra språk. Jag har modellat undervisningar som möjliggör för lärare att våga vara kreativa trots att de själva inte tror sig om att vara det. I kreativiteten skapas mod och glädje, nytänkande och … vånda. Det är mycket som sker då vi är kreativa.
Det kan också vara så att vi kopplar ihop kreativitet med vissa ämnen. Det tror jag är något vi ska utmana. Matematiklektioner bör vara kreativa. De handlar ju om problemlösning och bara det ordet kräver att vi får tänka fritt.
Ja, jag återkommer i frågan!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
