John Dewey skriver i Demokrati och utbildning, 1997 om erfarenhet och undervisning:
”… undervisningens grundläggande svaghet ligger i att de förutsätter att eleverna har erfarenhet.”
Ja, vi kan inte begära erfarenhet kring det vi undervisar. Och ibland tror vi att eleverna har den. Ibland tänker jag att vi inte heller behöver den. Vi kan använda får fantasi. Men då måste eleverna få använda sin fantasi. Måste få uttrycka den, gissa, tänka, fantisera och därigenom närma sig ämnet. Som ordet fulleren. Sätt in det i en mening:
- – Fulleren är inte alls så gott.
- – Fulleren är något läskigt som man möter en mörk natt.
- – Fulleren är en leksak som uppfinns för framtidens lekar.
Genom fantasin tas orden i bruk. Och nyfikenheten väcks. Vad är det för ord vi säger och använder? Någon tar fram mobilen och vill googla. Nyfikenheten leder till ett annat möte med vad som döljer sig bakom detta ord. Och vips befinner vi oss i den kursplanen för naturvetenskap och ja… befann oss eller fortsätter att befinna oss i kursplanen för svenska.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
