Tystnad kring text och hur vi undviker det viktiga – att förstå

Den största faran för en elev är när lärare förutsätter att läsförmågan är erövrad en gång för alla. Då vi lärare förutsätter och förväntar oss något av eleverna i det tysta blir det riktigt farligt. Eleverna vet när läraren inte längre undersöker hur det är ställt med exempelvis läsförmågan utan tar den för given. Som gensvar på detta tystnar eleven om hur eleven förstår och vad eleven vill och behöver hjälp med. Tysta underförstådda förväntningar stänger dörrarna till den möjlighet frågor kan visa. Alltså hur vi kan förstå, att vi måste samtala om hur vi tänker, förstår och vad vi inte förstår och hur vi inte kan begripa. Då frågorna inte längre ställs har läraren ingen aning om hur läraren kan undervisa elevenära och hur läraren kan utmana elevens lärande.

I denna tystnad vågar ingen blotta sin okunskap. Strategier för att dölja utvecklas. Som lärare kan jag tänka att inget går att säga i förväg om hur eleven kommer att förstå den text jag ger i min undervisning. Jag kan däremot visa på samband till den tidigare texten vi hade, eller de tidigare texterna eleven fick möta och processa.