Jag är känslig för vuxnas övertramp mot barn. Jag är känslig för de där barnögonen som gör allt för att värja sig. Jag vet att ord också är redskap för att skada, såra och kränka. Det är bara det att dessa ord inte syns. Det är också så att man alldeles för sällan vågar säga något som vuxen till en vuxen då man hör det man absolut inte vill höra någon säga. Ett litet barn behöver allt vuxenskydd, också mot ord. Det man har hört det har man hört. Det finns kvar i rummet om det är flera som hört samma sak. Och därmed är det ett litet övertramp som ingen tar ansvar för. Och där står det lilla barnet…
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
