Det dimper ned ett sms från en lärare i en annan skolvärld. Den läraren har besökt min klass, läst mina böcker, följer min blogg, sänder mig frågor via mobilen, skänker mig uppmuntran via ord och sms. Jag får styrka av orden läraren sänder mig.
Det är i dialogen med uppdragen, med läroplanen, med barnkonventionen och med de elever vi har som vår profession utvecklas. Jag värnar den närhet till eleverna, den kräver att jag ständigt ställer mig själv frågor kring min människo-och kunskapssyn. Jag vill inte stagnera i ett gammalt synsätt där det förgångna råder utan vill lära mig att förstå vad barnen lever i för värld, och vad världen i framtiden kräver av dem. Det är utmaningen att vara lärare! 
VAD behöver eleverna för framtiden?
Vad kräver framtiden av eleverna?
Hur agerar jag som lärare inom denna spännvidd?
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
