– Ja, ja du är nyexad, vänta du bara tills du har jobbat ett tag, då inser du hur de där idéerna inte funkar!
– Du kan yttra dig om tio år – då är du inte lika intresserad av det är jobbet!
– Vänta du tills du har några år på nacken …
– Så där entusiastisk var jag också i början, men nu vet jag bättre …
– Det där är bara nymodigheter, verkligheten är en annan än utbildningen du fått!
Ja, jag tycker att vi lärare har ansvar om våra yrkespresentationer. Väldigt stort ansvar faktiskt. Större än stort ansvar. Ibland skulle jag säga att vi har hela ansvaret för hur vi blir till i vårt yrke, hur vi själva ser på det, och hur vi talar om det med andra, hur vi bjuder in nya lärare i yrket. Det är lätt att säga att ansvaret ska ligga på skolkoderna, dvs, att väggarna skriker ut sina dova och beska kommentarer så att yrkesglädjen minsann ska skavas ned i yrkesvardagsskorna. Välj din presentation. Ansvara för den. Fundera över vad som händer då du gör det. Vill du ha dig själv till lärare?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Funderar på hur man skulle kunna möta de här typen av kommentarer med empati (istället för att titta bort, mumla något och tänka att den där surtanten pratar jag inte med igen…).
Kanske skulle det låta så här:
– jag gissar att du känner dig utmattad och önskar att du upplevde ditt arbete som mer lustfyllt än du gör?
– är det så att du är uppgiven och längtar efter mer inspiration i ditt arbete?
– är du frustrerad och behöver förståelse för hur tungt ditt arbete i bland kan kännas?
Om du vore nyexad Anne-Marie, hur skulle du vilja bemöta kommentarer som att ”vänta du tills du jobbat i tio år…”? Nyfiken 🙂
//Petra
Kolla in kommentarerna till mitt inlägg som länkar till ditt. Fett peppande, yrkesstolta, creddiga lärare.
Malin
Det tycker jag man ska försöka göra – svara med empati. Men det är också så att lärare säger så för att ta udden av något som en glad lärare visar. Det gillar inte jag.