Så kom Pisarapporten 2026. Det ser illa ut med läsförståelsen och i synnerhet då det kommer till att läsa långa texter. Då behöver vi åtgärda just problemet med att läsa långa texter. Jag har några förslag/idéer om vad som kan göras.
Högläsningen:
Högläsning är, förutom gemenskapen och generositeten, en modell för hur att läsa långa texter. Om vi bestämmer oss för att inte avbryta högläsningen utan läsa så att eleverna får lyssna och upptäcka. Mina tankar har ändrats rörande högläsningen sedan jag talade med en professor vid ett universitet där de berättade att studenterna inte orkade läsa mer än fem sidor. Det fick mig att tänka på att det mesta ska göras kort, förenklas och skyndas på.
Högläsningen, gärna en timme om dagen, ska vara just en lång läsning utan avbrott. Eleverna får då indirekt lära sig hur en berättelse är uppbyggd och att den inte genast avslöjar sitt innehåll. Pusselbitar måste läggas samman under tiden man lyssnar. Jag tänker inte heller i termer av svåra eller lätta ord, de existerar nämligen inte, utan förklaringarna kommer genom att vara i ett sammanhang, dvs, i berättelsen. Vi lärare måste också våga lita på författarna, inte ifrågasätta deras sätt att berätta, utan ge boken vår genuina nyfikenhet så att också våra elever kan få upptäcka boken.
Högläsningsboken, den som läraren läser för eleverna, är en gåva till de som lyssnar samtidigt som själva hemligheten med hur en bok fungerar kommer på köpet.
Den självständiga läsningen – tyst läsning:
Vi måste ge eleverna mer tid att läsa på. Minst en timme om dagen till egen läsning av valfri bok. Dessa korta stunder där den självständiga läsningen inte förefaller ha något egentligt värde riskerar att snuttifiera det som finns att läsa. Eleverna måste få läsa längre tid och detta under hela skoltiden.
Högläsningen och den självständiga läsningen ska ges ordentligt med tid.
Koncentrationen – att träna upp koncentrationsförmågan:
De elever som inte kan koncentrera sig ska få hjälp att göra det. Jag brukar visa hur länge en elev kan koncentrera sig på läsningen:
– Idag läste du 13 minuter. Hur gjorde du för att koncentrera dig?
Man måste visa i siffror så att eleven får ett hum om vad eleven kan och förmår. Det handlar också om att titta på boken eleven läser – har eleven valt den själv kanske eleven kan läsa lite längre men om eleven inte valt den själv kanske eleven läser för att eleven måste och inte för att eleven vill.
Jag har fler tankar om hur att arbeta. Jag återkommer.
Vid tangentbordet ,
Anne-Marie Körling