Ge eleven ord om det du ser

JAG TÄNKER ATT ALLT ÄR RELATIONER OCH ATT DET GÄLLER ATT FÖRVALTA RELATIONERNA OCH GÖRA DET BÄSTA AV DEM

Jag tänker att man ska visa att man ser eleven. Läraren är viktig. Viktigare än allt annat i skolan. Jag tänker så här. Jag vill gärna att mina elever får höra om sig själva. Men det är svårt för jag vill inte berömma. Det är så enkelt att säga:

– Åh så fin du är idag.

Men jag är rädd för sådana ord. Jag försöker ta mig bort från sådana uttryck. Däremot försöker jag säga så här:

– Den där gula färgen på din tröja får mig att tänka på när jag var liten och fick en gul tröja som jag tyckte så mycket om. Vem har du fått din tröja av?

– Åh, du har gummistövlar på dig. Mina gummistövlar är vita och jag älskar att ha dem på mig. Ibland önskar jag att det regnade oftare så att jag fick ha på mig dem då. Hur sköna är dina gummistövlar?

– Jag ser att du skriver ditt namn med skrivstil. Då jag skriver mitt namn brukar jag …

– Du har klippt dig ser jag! Hur är din frisör? Min är väldigt rolig och jag får aldrig en syl i vädret för hon pratar hela tiden. Det är roligt att klippa sig.

– Jag ser att du har tagit massor av gröna ärtor. Jag måste berätta om den gången jag satt i matsalen och bara åt ärtor…

Som sagt. Jag övar mig i att bekräfta med berättelser. Jag vill inte säga att någon är någonting. Jag vill hellre skapa berättelser kring det jag ser. Det är så lätt att man annars gör personer till än det ena och än det andra. En del personer glömmer man bort. Det är därför jag övar mig i att göra på andra sätt.

Jag har funnit att genom att sätta ord på det jag ser av elevens yttre, skapa berättelser kring det som berättar om något annat så sätter eleven också igång att berätta om just det jag har berättat om. Allt är berättelser. Allt är kommunikation. Allt är relation.