Det är aningslöst att uppmana en elev att ta mer i plats i klassen. De lärare som ålägger eleverna detta ansvar kanske är blind för de strukturer som råder i klassrummet. Det kan vara svårt att ta plats om man är blyg eller har svårigheter att tala inför en hel stor grupp. Skolan ska absolut inte ålägga eleven att ta något som helst ansvar för att ta mer plats i klassen. Snarare ska skolan verka för och läraren skapa en möjlighet där balansen för vem som tar plats i klassrummet blir möjlig och likvärdig. Bättre är att konstruera möjligheter för elever att tala i olika gruppkonstellationer än att göra det i helklass.
Hur som helst – inget av detta kan åläggas en elev – däremot kan förutsättningarna öka och ges i en av läraren medveten hållning och klassrumsorganisation. Det är lärarens ansvar.
Eleven kan inte ha sådana utvecklingsuppdrag! Någonsin!
Och ifall detta uppdrag ges så ska det finnas en tydlig koppling till en slags utvecklingsplan för eleven. Det kan finnas oändligt många små steg som eleven kan utmanas att ta – eller om klassrumsorganisationen skapar möjligheter för eleven – kanske redan finns. Jag ser en hel del möjligheter för hur läraren kan skapa miljöer för lärande. Och då gäller det samtliga i klassrummet. Inklusive läraren!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Tack Ann-Marie! Det var exakt det här jag menade i min kommentar. Vi måste vara uppmärksamma när vi ställer krav på eleverna. Vad är rimligt, genomförbart, rättvist att lägga på eleven? Är det rimligt, genomförbart, rättvist att exempelvis en 10-åring ska ”Ta reda på hur du lär dig bäst.”? När det dessutom inte finns någon del som beskriver HUR eleven ska göra detta. Vem bär ansvaret – egentligen? Ibland blir jag mörkrädd när jag läser skriftliga omdömen…
Däremot kan man ofta uppnå framsteg om man frågar eleven ’hur kan jag göra för att det ska kännas trevligt för dig att säga de kloka saker jag kan se att du tänker när vi pratar i klassen?’ Det kan öppna en liten dörr som kan leda till att eleven med tiden lär sig hurusom man skapar sig en plats i en gemenskap.
Och lika aningslöst tycker jag är det motsatsa ”ta för mycket plats i klassen/gruppen”.
Mycket lustigt uttryck detta med ”att ta plats”.
TED:
http://www.youtube.com/watch?v=7HpP2mFVCqU
Kan bara hålla med er i dessa kloka ord! Bra!
läser tusen gånger starkare av christina herrström som kurslitteratur just nu: rekommenderar den läsupplevelsen!
Pingback: Tysta elever ska själva ta för sig mer? | Anne-Marie Körling