Kursplan och läroplan utanför klassrummet

Det är så mycket lärande i skolan. Det pågår överallt. Jag minns de tre pojkarna jag gick förbi i korridoren. Jag stannade till för att se vad barnen gjorde under sin rast. Några minuter innan läraren manade in dem till klassrummets matematiklektion. Jag såg samarbete (läroplanens inledande stycke), jag hörde samtal och diskussioner (också något som läroplanens beskriver), jag hörde någon som förklarade och någon som frågade (jag tänkte Vygotskijs teorier om begreppen i rummet och att få följa någon som kan visa och utmanas i själva görandet), jag såg hur eleverna konstruerade höga torn och samtalade om hur de skulle kunna bygga för att göra grunden fast och sedan bygga upp i kvadrater eller cirklar eller möjligtvis trianglar (matematikbegrepp  verkligheten och alltså också kursplanen i matematik), jag hörde det svenska språket förklara, begreppa och utforskas i gemenskap (lyssna, samtala och tänka, allt ur kursplanerna i Svenska och i läroplanens inledande stycke). Jag tänkte att lärandet går att följa. Det handlar om att förstå möjligheterna i att följa eleverna. Läroplanen och kursplanerna uppenbaras där i verkligheten. Om vi talar och berättar om det vi ser och får ta del av så kopplas det metakognitiva perspektivet in, det som gör att det blir lärande som senare kan omsättas till andra möjligheter. Jag tror vi ska spana efter lärandet i skolorna. Inte bara ropa in för lektionslärande. Ja, så tänkte jag.