2006 skrev jag en bok, Kiwimetoden, som handlar om läsundervisning, frågor att utmana med, hur att tänka och förhålla sig till elevers läskunskaper, hur att följa upp eleverna läsning och hur att organisera för undervisningen i olika konstellationer i klassrummet.
Ett kapitel handlar om strategier för lärande. Om strategier. I min läsundervisning var det alltid ett innehåll. Anledningen för att den kom till handlade om att jag ville lära mig om elevernas lärande och bli mer undersökande i mitt klassrum. Målet jag hade var att förbättra min egen undervisning. En fråga jag alltid ställt mig.
Jag minns lektionen jag ville undersöka hur eleverna läste ett ord. Ordet var ingenjör. Det var så jag började. Sen fortsatte jag att utveckla undervisningen så att lässtrategierna alltid kom i fokus och kunde utvecklas. Eleverna lärde sig att det alltid fanns andra sätt att tänka och göra.
Så här såg några av elevernas lässtrategier ut:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
