Jag skriver på Twitter. Om stuprörskunskaperna och pölarna av kunskaper som bildas under dem. Kunskaper blir kunskaper när de kan omsättas i andra sammanhang. Frågan är vilka de andra sammanhangen kan vara? Frågar vi om dem? Vilket är det nästa problem där dessa kunskaper kan vara användbara? Frågar vi om det? Eller prickar vi av en undervisarkarta om att nu är kunskaperna elevernas, och provet är skrivet, och så hoppar vi på nästa ämne. Vad har de tidigare kunskaperna för påverkan på det nya området vi ska undersöka? Kan eleven omsätta sitt lärande i det nya? Hur skapas undervisning som möjliggör detta? Hur ställer vi sådana frågor? Hur skapar vi samspel mellan ämnena och levandegör problem som utmanar det tidigare?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
