Då undervisningen bär så spelar det ingen roll var ifrån du kommer utan vad det är du får och lär då du är där du är. Då undervisningen bär så har läraren ett naturligt inkluderande förhållningssätt och ser till det pågående lärandet, här och nu. Eleverna namnges och får omedelbara gensvar kring det som sker av lärande. Det är mycket svårt att som lärare frigöra sig från det som var och det som ska bli. En hundraprocentig lärarnärvaro hos de elever där de är och ett tydligt fokus kring det gemensamma fokus som undervisningen ska ge. Dialog, kommunikation och elevernas möjlighet att delta och påverka berättar genast att Läroplanens, Lgr 11, första mening finns i rummet: Skolväsendet vilar på demokratins grund.
Då tänker ingen på vilka elever som är där utan vad som pågår mellan lärare och elever som lär där de är. Jag är innerligt trött på den berättelse som säger att det beror på varifrån man kommer. Borde vi inte hellre tänka – Vart är vi på väg!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
