För något år sedan läste jag en essä i DN singerad Tor Wennerberg. Jag fann artikeln så oändligt intressant och pedagogiskt viktig så jag skrev en rad till Tor Wennerberg. Han svarade vänligt och det har jag uppskattat. Nu fick jag hans nya bok – VI ÄR VÅRA RELATIONER – den damp ned i brevlådan idag. Och givetvis klingar den in i min verklighet.
Jag är lärare. Idag tog jag avsked av mina elever. Mina elever!
Jag hade ett hjärta som dunkade så hårt i mitt bröst. Så viktigt var detta. Jag hade gärna haft längre tid på mig att bearbeta detta, och låta mina elever bearbeta det faktum att vi nu är i en slags seperation. Elever knyter an till sina lärare, lärare knyter an till sina elever. Vi kan inte förminska våra relationer som vi skapar till varandra. Jag ska läsa boken med alla ögon jag kan, med mina tankar kring den pedagogiska anknytningen och den pedagogiska seperationen. Sedan lovar jag att skriva.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
