Det långsiktiga perspektivet ska läraren och skolan äga. Det kortsiktiga perspektivet har eleven rätt att äga. Just nu kan vara att eleven börjar förstå procenträkningen och vill stanna kvar i detta lärande för att det är just så roligt som att precis ha lärt sig hoppa hopprep. Man måste få vara där man just precis har börjat förstå. Då handlar det om att göra…göra…göra och prata, tänka och göra mer av det man vill och börjar kunna. Det är en viktig del av lärandet. Vi runtomkring måste tillåta ett avstannande och själva se att vi vet att nu och just nu så kan vi ana framtiden. Jag är lite trött på att vi skyndar vidare när vi uppnått våra mål. Elevens avstannande handlar om att begreppa och fördjupa och uppleva en slags tillfredställelse och glädje. Det är månlandningsflaggor som ska sättas ut och där ska man få stå en stund i glansen av den egna tillfredsställelsen.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
