Idag såg jag …

… en lärare med en hel hoper elever bakom sig. Det var en klass på väg mot några äventyr utanför klassrummet och utanför skolans gränser. Jag kände sådan ömhet, sådan respekt. Skulle vilja rulla ut den röda samhällsmattan och säga – Här kommer de! Läraren! Eleverna! Ge rum och plats!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Idag såg jag …

Låt mig …

Jag skrev en dikt för många år sedan. Den handlade om rätten att vara. Jag skrev den till någon, om någon och för någon. Jag tänker att jag behöver den idag. För oss. För eleverna. För lärarna. För vem som helst.

Jag har rätt till mitt skratt och min lycka,
du har ingen rätt att göra den mindre, trampa på, förminska, förstöra eller förgöra den.
Jag har rätt till mitt skratt och min lycka.
Du har ingen rätt till den.
Du förvaltar att den får utrymme.

Jag har rätt tlll mina ord och mina tankar,
du har ingen rätt att göra dem till fel eller rätt, fördöma eller fantasitömma dem.
Jag har rätt till mina ord och mina tankar.
Du har ingen rätt till dem.
Du förvaltar att de får uttryckas.

Jag har rätt till mitt utrymme
Du har ingen rätt att knuffa mig från den faktiska plats jag naturligt upptar där jag är,
Jag har rätt till mitt utrymme.
Du har ingen rätt att ta min plats.
Du förvaltar att jag står stadigt.

Jag har rätt till min kreativitet.
Du har ingen rätt att dämpa, ifrågasätta eller tygla den.
Jag har rätt till min kreativitet.
Du har ingen rätt till den.
Du förvaltar mötet med dess uttryck.

Jag har rätt till mig själv.
Du har ingen rätt att ogiltigförklara den jag är, göra mig större eller mindre, ändra eller fostra.
Jag har rätt till mig själv.
Du har ingen rätt alls.
Du verkar för att jag kan vara den jag är.

Rätt förvaltat
så delar jag plats, mig själv, mina tankar, mina berättelser, min yta och min glädje och skratt
med dig.

Jag delar samma förvaltningsuppdrag som Du!

Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Låt mig …

– Får jag prata med dig om det jag lär mig?

– Jag måste prata om det jag lär mig! Kan jag få prata med dig? säger någon. Och jag svarar självklart. Det betyder nog att jag träder in som en lyssnare. För den som pratar pratar sig till förståelse. Den som redan finns där inne i elevens inre men som ännu inte mött någon mottagare. Jag ler mot Vygotskij. Jag brukar tänka så!

– Ja, svarar jag.

Publicerat i Vygotskij | Kommentarer inaktiverade för – Får jag prata med dig om det jag lär mig?

Nyanlända – hur är det att anlända svensk skola?

Jag läser på och läser på. Hur är det att vara en anländande elev? Hur tillskrevs anländande elever de kunskaper de har med sig? Hur möter svensk skola upp? Vad gör vi i skolan?

Jag tänker också på det viktiga i läroplanens inledande syftestext för såväl modersmål, svenska och svenska som andraspråk:

” Språk är människans främsta reskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.”

Denna syftestext är gemensam för samtliga tre kursplaner. Modersmål har en annan avslutande mening: Att ha tillgång till sitt modersmål underlättar också språkutvecklingen och lärande genom olika områden. (Lgr 11, Modersmål, sid 87)

Jag tycker mycket om denna syftestext. Jag skulle gärna tapetsera skolväggar med den. Språket är så stort, så viktigt och ger mig möjligheter att sätta ord på och med andra, bli till och klä mig i ord samt påverkas av andras ord, meningar och tankar. Jag kan tänka med mitt språk. Jag kan få och jag kan ge. Nytt kan skapas. Vi är, vi blir, vi möts, vi kan, vi delar, förmedlar och påverkar. Vårt språk! Ditt och mitt. Skolan är social och generös. Så tänker jag.

 

Publicerat i Barns rättigheter | 1 kommentar

Tankar kring lärarnas kreativitet

Lärarnas kreativitet? Ja, hela yrket handlar om just det – kreativiteten. Det ordet görs ibland så stort – som om det handlade om att göra något nytt av ingenting, måla, skapa och vara hitta-på-ig. Nej, lärarnas kreativitet handlar om att vara där man är. Det går inte att vara annat än kreativ tillsammans med elever. För i relationen med dem påverkar de mig och undervisningen. Kreativitet handlar om att möta, våga leda och förkjuta en idé för en annan. Kreativitet handlar om att medvetet se på hur vi aktivt och tillsammans förstår en text mångfaldigt olika. Kreativitet handlar om att medvetet ge ett ord lite mer utrymme i klassrummet och låta eleverna pröva att sätta ordet i meningar och sammanhang. Kreativitet handlar om att ingenting av det som skulle fungera fungerar och förmågan att hitta på nytt och det hux-flux. Kreativitet handlar om att fråga eleverna hur de tänker kring lösningarna av ett matematikproblem och beakta mångfalden i svar och orientera med svaren till såväl gemensamt lärande som enskilt. Kreativitet handlar om att genast lägga om kurs därför att något har inträffat som behöver få företräde. Läraryrket är kreativt. Jag tänker att vi kanske kan tänka så mer medvetet. Få syn på lärarnas kreativitet i klassrummet. Jag är helt övertygad om att den äger rum ständigt men att vi har förstorat betydelsen av ordet. Kanske det också handlar om att förhålla sig kreativ?

Kreativ – sätt in ordet ”skohorn” i en mening. Eller sätt in ordet ”skola” i en mening? Välkommen!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Tankar kring lärarnas kreativitet

Greppa begreppen – tala så att man begriper i framtiden också

Jag läser en artikel om begreppen i matematik, hänvisar till Skola och Samhälle. Jag får många tankar. Bland annat detta att orden och begreppen hela tiden ska utvecklas så att de kan begripas och förstås i framtiden också, dvs i utbildning, på arbeten och i gemenskap. Det gör att jag också tänker på att varje ämne har i kursplanerna ett lärande objekt som ska finnas i samtlig undervisning, det språkliga, dvs begreppen. Jag måste titta i Lgr 11:

B I L D

”Om man exempelvis ska kunna analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner” (Lgr 11 s.20) behövs det ord och begrepp för att göra det. Återigen låt oss använda begreppen så att de kan erövras av eleverna. Vi ska inte ersätta dem, däremot hela tiden översätta dem så att de blir förklarade och begripna, dvs möjliga att dela och använda. Ezxempel på begrepp i kursplanen för bild kan vara: Collage, arkitektoniska verk, installation, massmediebilder. Ja, kort sagt begrepp.

E N G E L S K A

Ja, engelska begrepp är kanske ”my cup of tea” för att leka med ord och uttryck som kan ställa till det om vi inte vet, kan eller förstår. Hela kursplanen i engelska är väl att få ett ordförråd i en kontext, och våga prata, skriva, tala, läsa utan bekymmer. För att delta, ingå och få utvecklas. Jag undrar varför det är så lite av matematiska termer men jag tänker att vi kan utbilda i engelsk matematik också. Det har jag gjort i flera år. Hur kul som helst.

I årskurs 1-3 är undervisningsobjektet bland annat ”ord och fraser i närmiljön, till exempel på skyltar, i reklam och andra enkla texter”.

Ja som sagt hela engelska kursplanen handlar om att få ett språk och att använda det. Vi har en rik möjlighet här.

H E M   O C H   K O N S U M E N T K U N S K A P

Oj så många begrepp det finns inom detta berikande ämne: recept, matlagning, bakning, måltid, livsmedel, jämförpris, miljömärkning, återvinning, mattraditioner, högtider, arbetsprocess, redskap, kavel, mjöl, gemenskap, gaffel, kniv (oj så många olika knivar man kan lära sig namnet på), vinglas, sopskyffel, ränta, amortering, hushålla, förbrukningsvaror, boende, abonnemang, internet, kredit, avbetalning, privatekonomi…

Det är bara att plocka ut begreppen och använda dem rikligt. Skolan är en generös plats för språk och begrepp.

I D R O T T   O C H    H Ä L S A

– Han kan bröst, sa en lärare jag talade med. Jag blev oerhört glad över att eleven kunde bröstsim. Sånt är alldeles underbart roligt. Eleven kan bröstsim. Det är vad eleven kan. Låt oss titta lite på begreppen i kursplanen för idrott:

Här är kursplaneorden – vi kan förstås lägga till mängder av andra härlig begrepp:

utemiljö, samarbetsförmåga, fysisk aktivitet, levnadsvanor, friluftsliv, säkerhetsfaktorer, nödsituationer, hälsa, miljö, klättra, springa, hoppa, dans (ja just om man lägger till hopp och dans kanske det blir hiphop) och hopp finns det massor av olika. Därför kan vi utveckla våra begrepp tillsammans med eleverna på många olika sätt. Titta på ordet hopp, det finns massor av olika slags hopp, också ett inre hopp om framtiden:

HOPP – språng, skutt, höjdhopp, längdhopp, simhopp, osv. Det finns inga hopplösa tankar här utan mer hoppfulla möjligheter.

Vi kan fortsätta – med ord knutna till ämnet idrott:  dopning, styrketräning, kondition, rörlighetsträning, mental träning, badvett, nödsituationer, hjärt-och lungräddning, ryggläge, uppvärmning. Och om vi använder begreppen väl ofta så värmer vi upp ordförrådet också.

M A T E MA T I K – ja här har vi att göra. Om vi ska få eleverna att greppa matematiken så måste de också få tillgång till begreppen inom ämnet. Det går att leka med orden adda, parta, dela och gångra men det är först efter att vi har förstått djupet i addera, multiplicera och subtrahera. Inget dividerande om den saken. Begreppen ska fattas i hjärta och huvud. Gärna handfast i händerna också. Om eleverna ska kunna föra goda resonemang måste språket bära och gärna lyfta.

Och listan kan göras lång över begreppen. Jag tar dem ur kursplanerna och jag gör det lång för att verkligen åskådliggöra:

  • rutinuppgifter
  • beräkningar
  • resonemang
  • slutsatser
  • naturliga tal
  • antal
  • ordning
  • positionssystemet
  • helhet
  • symboler
  • fyra räknesätten
  • naturliga tal
  • huvudräkning
  • överslagsräkning
  • miniräknare
  • rimlighetsbedömning
  • talföljd

 Om detta kan vi samtala och diskutera under och i pedagogiska diskussioner. 

 

Publicerat i Barns rättigheter, Styrdokumenten | 8 kommentarer

Skillnaderna – eleven beter sig annorlunda

För många år sedan hade jag en liten klass. Det var elever mellanåldrarna. En elev hängde plötsligt med huvudet. Det gick inte över. Huvudet hängde och eleven var inte glad. Hemma började man oroa sig. Det var något som inte var bra. Så kan det vara. Oftast behöver det som inte är bra för ett litet barn vara något väldigt stort. Men tillräckligt stort för att hänga med huvudet. Känna sig sorgsen och ledsen. Jag slog mig ned hos eleven.

Eleven orkade inte arbeta. Eleven hade inte längre någon lust. Eleven kroknade i livslust. – Berätta, tänkte jag säga. Men jag sa ingenting. Jag beslöt mig för att vara där. Så plötsligt frågade eleven om en plats på jordklotet. – Är det långt dit, frågade eleven.

– Det är ganska långt dit, svarade jag.

Eleven blev ännu tyngre i kroppen. Allt var sorgligt och fel. Sen kom berättelsen. Pappan skulle resa iväg. Pappan skulle arbeta borta, långt borta. Pappan var väldigt glad för sitt nya jobb. Pratade om det mycket hemma. I elevens värld betydde allt det här förlust. Och grunden gungade för eleven. Förståelsen var också liten. Inga frågor om det som eleven undrade över men inte egentligen kunde formulera. – Skulle pappa komma tillbaka?

Jag talade med föräldrarna. Pappan var glad för sitt nya arbete långt borta, men skulle visst komma tillbaka. Jag grubblade på hur jag kunde realitetsförverkliga för eleven. Vi började med kartan. Kartor är bra tänker jag ofta. De visar världen. Och det kan vara mycket svårt att förstå ändå men ger en bild. Sagt och gjort. Kartan drogs ned och eleven fick se var vi fanns och vart pappa skulle åka. Sedan tog jag fram ett måttband. Jag måste ge eleven lite tidsperspektiv. Eleven fick berätta när pappan skulle åka. Vi räknade på måttbandet hur många dagar det var tills pappan skulle resa iväg. Tiden blev synliggjord och eleven sa – Det är ju långt dit. Rösten lättad. Sedan räknade vi ut hur många dagar pappan skulle vara borta. Vi räknade dag för dag. Det var många dagar. Men när de tog slut var pappan tillbaka hemma igen. Den dagen prickade vi också in på måttbandet. Eleven blev plötsligt glad. Lättad.

Jag minns att jag tänkte att eleven behövde lite redskap och lite orientering i tid och rum för att komma tillrätta med sina funderingar. Rädslan att bli övergiven och ensam är något mycket mänskligt och påverkar oss alla. Föräldrar är livsavgörande för elevens upplevelse av världen.

Det visade sig sedan att eleven kom tillrätta med pappans resa, frånvaro och återkomst. Klart att eleven skulle längta efter pappa. Klart att eleven skulle känna sig ledsen då pappa åkte. Men det fanns en återvändsdag. Den fanns på måttbandet. Och om man längtar så kan man räkna ned.

Ja, jag tänker att allt inte är diagnos. Allt inte är märkligt. Det kan vara saker som handlar om att inte förstå fullt ut, inte veta och där kan kunskapen stötta känslorna. Det är inte farligt.

Jag tänker oftast att man kan notera skillnaderna.

Publicerat i Barns rättigheter, Sorg | Kommentarer inaktiverade för Skillnaderna – eleven beter sig annorlunda