Klassrumsorganisation – hur är det att vara i elev i mitt klassrum?

Då jag skapar klassrum funderar jag över hur det är att vara elev i detta rum. Jag tänker så här:

• För vem är detta rum?
• Hur ska många kunna vara här samtidigt?
• Från hur många platser undervisar jag som lärare?
• Hur ser eleven från olika platser i rummet?
• Hur kan eleven röra sig i rummet?
• Vad händer om klassrummet är organiserat i rader och man hamnar längst bak? Hur hör man därifrån?
• Vad kan jag som lärare göra och hur kan jag förflytta mig?
• Varifrån brukar jag undervisa? Varför då? Vad gör det med eleverna som sitter längst fram? Sitter i mitten? och längst bak?
• Hur ser eleven tavlan om jag skriver på den?

Jag kan konstruera mängder av frågor kring klassrummet men detta är de mest basala frågorna i mitt klassrumsorganisatoriska tänk.

Här är de modeller jag följer i mitt klassrumsutvecklande. Jag har mina modeller hämtade ur

• Skolmiljöerna i skolorna på Nya Zeeland

• Från skolmiljöer i SydAfrika och Amerika

• Från teorierna och då främst de socialkonstruktivistiska – vilket betyder att människan är social och lär genom att vara tillsammans med andra människor.

• Vygotskijs teorier om samtal och dialog

• John Deweys syn på demokrati och lärandets handling

• Att jag omsätter läroplan och kursplanerna i rummet

Jag tänker inte hemtrevligt. Skolan ska vara allt annat än hemtrevligt. Det ska vara pedagogiskt. Och jag tänker därför att klassrummet ska signalera innehåll och skoltrevligt!

Jag har funnit att jag alltid organiserar utifrån ett slags cirkeltänk. Detta betyder att jag strävar efter att alla kan se varandra. Det gör också att jag kan öppna dialogen mellan elever och visa att jag tillåter den. Det är också mycket svårt att göra miner och visa ogillande om man alltid ser varandra då man talar. Själva cirkeln har jag utvecklat till att bli en möjlighet att i undervisningen sätta innehållet i absoluta centrum.

För att visa att det är lärandet jag vill gestalta här i mitt klassrum klistrar jag bland annat remsor på alla bänkar, de får tjänstgöra kladdpapper för vad det än må vara som eleverna måste skriva, pröva eller undersöka. Jag kan också skriva meddelanden till eleverna. Detta är en början till att se processerna som rinner ut ur pennan. Jag behöver alla sätt att spåra elevernas kunskaper. Kladdpapper finns nästan inte i klassrum. Det betyder att man inte heller kan följa arbetsprocesserna formativt. Vi får bara resultatet. Det är mycket lärande som osynliggörs av den anledningen.

Det är underbart när klassrummet är ihopplockat efter att städare har polerat golven under sommaren. Då måste jag skapa ett klassrum igen, eleverna ska inte ärva förra klassens klassrum eller komma tillbaka till vårterminens klassrum. Elever växer och det ska rummet göra i samma takt. Det handlar om att vidga perspektiven.

Det tar tid att skapa ett klassrum för lärande. Jag är ytterst pedagogisk då jag tänker klassrum. Jag vill vara elev i mitt eget klassrum.

Detta är ett av mina klassrum. Då var året 2004. Det ställde givetvis andra krav på undervisande lärare. Läraren förlorade liksom en central plats. Men å andra sidan införde jag fem eller sex nya undervisningsformer. Och det vann alla på. Jag införde

• helklassundervisning

• halvklassundervisning

• vem vill ha mer undervisning

• smågruppsundervisning

• en-till-en-undervisning

• kom-du-som-vill-undervisning

• två-och-två-undervisning

• och självklart elev-till-elev-undervisning

• och självklart flera elever vill och kan jobba med det som samlar dem

Och om jag ska vara helt ärlig. Jag blir en mycket dålig lärare i miljöer som inte är pedagogiskt uppbyggda. Självklart kan jag nära eleverna enbart med undervisning. Men något dör inom mig. Det är klassrumsorganisation och pedagogisk medvetenhet i rummet som ger mig undervisande styrka.

Men jag är en aning kritisk. I andra skolländer har man en medveten diskussion om rummets pedagogiska betydelse och syftar till att skapa rummet för lärandet. På Nya Zeeland har man det i sin utbildning. I Reggio Emilia är rummet en pedagog. I Sverige har vi ingenting av detta.

Jag har gjort en liten pedagogisk film – Klassrummet – som handlar om klassrumsorganisation. Detta häfte med massor av öppna frågor att diskutera finns som lärarprocesstänkande möjligheter.

Jag ställer mig alltid frågor till rummet:

• Vill jag vara elev i mitt eget klassrum?

• Vilka teorier syns i mitt klassrum?

• Är det ett pedagogiskt rum som samspelar med läroplanen?

Jag återkommer i ämnet! Detta är en del av mina pedagogiska tankar om rummet. Jag glömde skriva – jag har inga bestämda platser. Och – jag menar förstås att eleverna inte har bestämda platser. Det är cirkulation i rummet. Lärande sådan!

Och handen på hjärtat – hur ser eleven på sitt klassrum?

Små detaljer som kan hjälpa till att synliggöra böcker, elevalster och pedagogiska bilder

Klassrummet – inte hemtrevligt – utan skolrikt och skoltrevligt!