Rörande elevers läsförmåga kan varje lärare kan göra något genast. Ett är att vi själva kan läsa och skriva. Vi kan läsa. Vi har gått grundskola, gymnasium, högskola. Det är dags för varje lärare att återföra texten till lektionens centrum, begreppen in i varje lektion. Lyfta upp, visa fram, samtala, ge. Och ge mer än ett ord. Alltid lägga till ett till. I språkfattiga miljöer ge en uppläst text. I avsaknad av böcker ta med sig en hemifrån. Läsa upp. Leva upp. Ge språket lyft. Vara medveten om att ansvaret för språkuppdraget börjar med alla vuxna i skolan. Inte vänta på resurserna. Vara resursen.
För varje lärare kan göra ordrika lektioner. Varje lärare kan läsa ur en bok. Varje lärare kan problematisera en mening ur en bok. Varje lärare kan ge fler synonymer till den som inte har dem. Varje lärare kan fundera över sitt språkbruk, och undersöka hur det vidgar elevernas språk och ordförråd. Vi kan inte vänta på yttre åtgärder. Vi kan verka för att vara de som genast gör.
Börja med:
- i varje lektion lyfta fram tre begrepp, låt dessa tre komma i omlopp i klassrummet.
- högläs en text, en kort novell, en dikt, en saga, en artikel, bara ge ut det språk som döljer sig för den som inte kan
- fråga kollegorna om att dela högläsningsberättelser
- en sida ur en bok tar knappt 60 sekunder att högläsa ur och vi öppnar horisonter till texternas mångfald
- kopiera texter för följande läsning, eleverna ska inte läsa tyst utan följa med då du modellar läsning
- ställ frågor till allt som presenteras i textbunden form, ställ öppna frågor till texten
- våga göra texten till ett äventyr för undervisningen och samtalen mellan lärare och elev.
- lyssna till de frågor eleverna ställer. Ta dem på allvar.
- Högläs elevernas texter. Ta emot dem. Läs dem. Återge dem.
Kära lärare;
Kidnappas inte in i uppgivenheten. Spräng dina egna gränser för vad din undervisning kan erbjuda för elevernas dagliga språkutveckling. Vi måste ge och det med generositet och medvetenhet. Det handlar slutligen om demokratin och rätten att få värna den.