Detta är sagan om den lyckliga bläckfisken. Det är min son som är författare och illustratör till den. Den är ritad i en bok och har en början och ett slut. Själva höjdpunkten i den spännande berättelsen kommer då min son ritar den lyckliga bläckfisken. Den är lycklig i två illustrationer. Därefter avslutar min son berättelsen med att återgå till själva inledningen. Han knyter berättartekniskt ihop säcken.
Detta var en saga min son berättade om och om igen då han var en så där två, tre år. Han visste precis vilka ord han skulle säga till alla sina ritade teckningar.
Jag inser idag att han hade fångat in en hel del av den berättarteknik han åtnjutit i form av sagor, högläsning och genom att titta i böcker och läsa dem för sig själv och tillsammans med oss.
Jag har en film då han sitter och läser. Då är han ännu yngre. Knappt två tror jag. Då berättar han den saga som jag har läst för honom, som hans några år äldre syster läst för honom, sen gör han det själv.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
