Jag har alltid pratat med elever om deras drömmar om framtiden. Det kan gestalta sig ifrågan – Vad vill du göra då du blir stor? Eller vad vill du göra nu? Vad vill du? Och genom att ställa frågan så väcks också ansvaret om svaret. Jag brukar klä elevens drömmar i läroplansord – och genom elevens berättelse bygger jag upp den läroplan och de kursplaner eleven kan behöva för det framtida. Det är ett sätt att levandegöra de dokument jag har att utveckla. Och ge eleven en möjlighet att förstå att styrdokumenten också tjänar eleven. Hur ska vi annars mötas? Nätet jag åskådliggör i min bild byggs ut under samtalets gång och i samspel med styrdokumenten. Det är ett annat sätt att arbeta med kursplanerna.
Skapa ett lärandeexempel och utveckla detta tänk i kollegiet
En utvecklingsidé för skolan och läraren kan vara att tänka sig en elev, problematisera en yrkestanke och börja plocka in läroplanens stora tankar med kursplanernas mer preciserade. Det är faktiskt ett mycket roligt arbete och kreativt. Det är som om skolan vore viktig och att lärandet innebär en stor personlig berättelse för var och en av oss. För visst handlar det om att skapa möjligheter. Och för det krävs det att läraren kan hålla lärandets horisont mycket närvarande i förhållande till elevens här och nu.
Förtäta diskussionen och samarbetet med yrkesvägledarna redan tidigt
Jag skulle vilja förtäta samarbetet med yrkesvägledarna. För barn har drömmar om sig själva i yrkesroller – dessa ska tas på stort allvar. Mycket stort allvar. Jag minns mina små treor som under rasten konstruerade hemsidor och byggde upp spelscenarior för interaktiva spel och drömde om något stort som de själva skulle skapa … och hur jag ville möta upp dem på plats och med allvar. Miljön begränsade mig och det kan jag bara beklaga. Men jag hittade andra vägar och det är mitt uppdrag.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
