Jag ställde en fråga om ljud. Vilket är det tystaste ljud du kan höra? Eleverna tänkte och tänkte. De behövde lång tid att tänka. Dagen efter ville de komma tillbaka till svaren. Detta med att tänka. Inte de omedelbara svaren utan en möjlighet att få komma tillbaka till frågan. Så kan man också förbereda eleverna. Den här frågan ville de undersöka.
En elev i årskurs fyra tänkte och skrev:
”Det tystaste ljud jag kan höra är när en myra går på mjuk mossa
Man måste ha örat så nära myra att myran kan klättra in i örat för att höra ljudet.”
När jag frågade om hur eleven kommit på detta ljud så berättade eleven att han lagt sig på en gräsmatta och tänkt på myror. Han tyckte frågan var spännande. Man måste liksom koncentrera sig och lyssna. När man lyssnar noga så hör man sin egen kropp. Det var en upptäckt. Så tyst kan man alltså bli. Och då hör man sina egna kroppsljud. Andetagen, slagen och knorrandet från magen. Vi prövade hur tysta vi kunde vara. Längre fram i årskurs fem prövade vi att vara lika tysta som Anne Frank då hon gömde sig. Vi klarade sju minuter. Och då var det så tyst att inte ett ljud hördes i klassrummet. Pröva!