Spegling. Tensta tunnelbanestation.
Läser Inkludering i skolan av David Mitchell, Natur och Kultur, 2016. Jag blev så engagerad att jag åkte förbi flera tunnelbanestationer utan att märka det. Det är snart jul och vi summerar, betygssätter, drar ihop säcken, vänder blad i almanackan, lackar mot julavslutning.
Tre saker nämner David Mitchell som slutligen kan summera din undervisning. Jag gillar tretalet eftersom det är sagans tal men också för att vi kan fokusera bättre på mindre antal uppräkningar:
I slutändan bedöms effektiviteten i din undervisning av:
- vilket mervärde du tillför till dina elevers förråd av information, begrepp, färdigheter och värderingar
- vilken nivå av självständighet dina elever kan uppnå när de hanterar sitt eget lärande nu och i framtiden
- i vilken utsträckning du utvecklar en känsla av välbefinnande hos eleverna
Jag är inte alltid bekväm med ord som effektivitet men ser också vikten av att fylla undervisningen till brädden med möjligheter för alla att lära. Också när vi inte förstår kan vi beskriva vårt lärande och vad och hur vi förstår. Självständighet tänker jag mig inte vara ett ensamt suveränt arbete utan självständighet att kunna stå för åsikter, samspela med andra och på egen hand lyfta frågor som man tänker och funderar på. Det betyder att man kan handskas med lärosituationen, veta hur man kan komma vidare och att man får lära sig tillsammans med andra. Det handlar om inre motivation och hur det yttre förmår väcka intresse. Det handlar om att hålla och upprätthålla kontakt med det vi lär oss och att vidga och fördjupa förståelsen. Jag tänker att de tre punkterna är utmärkta att studera sin undervisning genom. Bygga berättelsen om det vi gör i våra klassrum där undervisningen ges och utvecklas.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling